jag borde nog vinna pris i bästa utklädnad.
jag förvånas av mig själv hur jag kan vara så glad och utåt ,
när jag egentligen är typ tom?
Tänker (lite) för mycket.
Men jag fattar itne hur mina ögon kan vara så bra på att ljuga.
Dem speglar lycka när jag egentligen är en mm från att bryta ihop hela tiden.
Men jag tror att det är det jag försöker motverka,
 genom att vara glad hela tiden.
När man är glad känner man sig starkare och bryter inte ihop lika lätt.
Jag tänker (lite) för mycket.
Jag lurar mig själv och andra så går det hemska över.
Jag behöver inte sitta och längta lika mycket efter att kunna vara med min bästa kompis anna varje dag,
 efter min familj , hästarna, vännerna i mora
 och jag behöver framförallt inte känna den där dosen av svek skölja över mig.

Jag tänker(lite) för mycket för mitt egna bästa.