jag visste att jag skulle gå där i Aushcwitz & Birkenau , men kunde inte föreställa mig att vi stod där under en björk allé och andades frisk luft, på samma mark som flera mijloner människors aska var spridd.Där så mycket ondksa har exicterat finns nu bara byggnader som bevis för att det oförståliga har hänt,vad jag har varit och sett med mina egna ögon kommer jag inte förstå, men jag vet att jag ahr sett vad som kan hända om vi inte är rädda om varandra och inte tar oss tid och låter nuet komma till oss,det är faktiskt dags att acceptera varandras olikheter .Jag visste att vi skulle gå där med fötterna dragandes i gruset, för glöden satt i ända från början , vi skulle komma dit och nu är jag så oehört lycklig för jag har varit där. Jag visste att vi skulle få göra en dykning i oss själva , en inre resa men jag visste inte hur den skulle bli, jag har lärt känna mig själv , gud vad svårt att förklara.


men jag är oerhört lycklig för att jag fick göra min psykiska resa fysikt. det är min inristade mening!